Om Gullan

Tryck här för att läsa Gullan 0-100, en kalender

Musik i alla möjliga former har jag fått ägna mig åt hela livet. Och tur är det. Vad skulle jag annars ha gjort?  Sytt kläder, kanske. Det har jag alltid gillat.

Nåja, det hinner jag också med. Samt att läsa en himla massa och glädjas åt mina inre bilder.

Jag växte upp i Härnösand, där jag bodde fram till studenten.

Sedan blev det Musikhögskolan i Stockholm. Studierna gav mig kompetens som musiklärare och kyrkomusiker.

Nästan direkt efter examen hade jag lyckan att hitta rätt: Blåklockan, musiklek för barn från fyra år. Den startade jag med friskt mod hösten 1952 i Malmö, som nu blev min hemstad. Min spelande, sjungande och komponerande familj består av maken Valter och barnen Eva, Sven, Jörgen och Dan med familjer. Jörgen miste vi tragiskt i juni 1997.

Att leka musik med barn och vuxna har blivit min givna uppgift. Det här är ett område, där jag verkligen hör hemma. Nog är det väl så här: Musik, rörelse, lek och sång, allt det här kan man ju ha kul med oavsett ålder.

Mellan varven på Blåklockan har jag fått tid till många turnéer, från norr till söder, både i Sverige och Norge. Många av mina visor är översatta till norska.

"Visorna, ja. Min första hette Bakgården. Den gjorde jag när jag var fem år. För länge sen bortglömd. Undrar hur den lät. Bakgården?!?"

När jag började jobba med barn blev det arbetsmaterial jag gjorde. Att dessa visor skulle spridas, spelas in och användas och bli omtyckta kan jag ännu idag bli glatt överraskad av. Vid närmare eftertanke. En massa barnradioprogram blev det, och när TV startade i Malmö 1962 kom en lång period av serier med egna och andras barn som medverkande. "Tutirutan" hörde till de första. "En uppmärksam TV-tittare ser och hör mig nog dyka upp i olika sammanhang fortfarande. Ibland lite oväntat."